jag är stark, jag klarar det här
jag försöker att inte tänka på det när jag är med andra och så, jag är ingen sån som visar det på utsidan. men så fort jag är ensam så är det det enda jag tänker på.... jag kan inte fatta att jag aldrig kommer få höra din röst igen, att aldrig få ligga brevid dig i soffan och kolla på "paddhäxan". det är liksom tomt, jag känner att det är nåt som fattas hela tiden.
jag försöker vara stark, låtsas som ingenting. och det är säkert ingen som märker nåt på mig, men det är jobbigt på insidan..
jaja, nu har jag fått sagt mitt. nu ska jag sluta dra ner denna bloggen med tråkigheter... jag ska fortsätta som vanligt. och ingen kommer märka nån skillnad. förutom mig...
eftersom det här har vart det jag tänkt på konstant sen i tisdag så har jag inte ens hunnit fatta att det är dm på söndag! jag ska gå ut på mattan och köra allt jag har, tänka på bort allt tråkigt. för på söndag kommer mina lag rocka på mattan!
det var det. tack för idag! nu vet ni hur det ligger till. jag är mig själv på utsidan, men insidan är kaos..
Linda, du nåste LOVA att du kommer till mig när du behöver! Du kan prata med mig om allt mellan himmel och jord, det spelar ingen roll vad det är!
Jag kommer allti finnas där för dig och jag hoppas att du redan vet det men jag skriver det ändå!
Ring mig om du behöver snacka, sms, kom hit. Vad som helst! Vilken tid på dygnet!
Jag finns för dig! Puss jag älskar dig!
